Tvåsamhet

Nu är vi inne på dag tre av elva dagar som jag inte ska höra av mig till dig.
Ikväll är planerna att supa sig dyngrak och slippa känna efter ikväll. Längtar faktiskt.
Att bara få vara och slippa bry mig.

Den bästa tiden på ett dygn är de första fem minuterna på morgonen när man vaknar. Det tar ju ett tag innan man inser att hela ens liv känns meningslöst och att det rent ut sagt är åt helvete med allt!

Kollar på How I met your mother, när Robin blivit dumpad av Don och hon ser honom på tv:n och ringer honom på fyllan.
Hotar honom.
Jag skulle gärna vilja göra det vissa nätter, men något i min stolthet och envishet håller mig tillbaka. Jag tycker inte om att krypa för någon annan, förnedra mig själv och vara en person som jag inte är stolt över eller ens vill vara.

Så, vad gör jag då istället?

Jo, jag är säkerligen in 30 gånger/dag för att kolla om Micke är inloggad på messenger. Kollar när han var inne senast (eftersom tiden alltid står längst upp under namnet) och framförallt på natten. För att se om han kan sova.
Jag har så att han visas överst på min facebook fortfarande. Det händer inte så mycket alls faktiskt, jävligt irriterande. Allt vore lättare om jag kunde se vad som händer hela dagarna, men de är väl ett kontrollbehov i sig. Som jag inte behövde ha när åtminstone fanns i samma kommun som honom.

Men idag känns som en lite bättre dag, jag har lite att se fram emot ikväll. Sällskap av mina fina barndoms vänner.
Kan åtminstone hålla ihop en timme åt gången nu.
Kan ju inte bli sämre..