- Tomheten

Har tagit tillbaka lägenheten nere i Hallstavik nu.
Micke blev inte glad, vilket jag kan förstå eftersom jag sagt att jag inte vill ha lägenheten en vecka innan. Kände mig som jordens största svin, kände mig så elak.
Försökte så gott det gick att förklara för honom att jag inte gjorde de för att vara elak. Utan för min egen skull då jag inte pallar vara bostadslös och känna att jag inte har någon trygg punkt alls, spciellt när han försvann..
Men jag tror inte det gick in, jag kan ju hoppas.

Jag vet att han nu under påskhelgen varit full hela tiden.
Varit ute med vänner.
Önskar att han ville göra samma sak med mig när vi var tillsammans. Men icke.
Fick en klump i magen när jag fick sms:et att han var ute på den lokala krogen. Hur fan ska jag klara av detta?
Så fort någon vi gemensamt känner frågar hur jag mår så gråter jag.
När jag hejjar på dom så får jag en klump i magen och mår skit efter. Ska det vara såhär?

Har inte druckit en droppe alls, har målat om ett vitrinskåp samt påbörjat spackla och slipa inne i sovrummet. ska tapetsera om tänkte jag. Gör så mycket nytt de bara går här inne.Så jag slipper tänka.

Var ute och gick 8 km idag, gick till gymmet och försökte träna. Kände dock att jag inte hade någon ork. Kanske dags att börja äta snart.
Varje gång jag öppnar dörren så tänker jag att han kommer stå där eller åtminstone vara hemma. Men näe, jag är ensam..