- Svagare än svagast

Jag har i min kalender markerat de dagar som jag har hört av mig till honom.
Samt de dagar han har hört av sig till mig.

På dessa 17 dagar har jag hört av mig 7 gånger. Han har hört av sig en dag.
Jag blir så förbannad och mår så jävla dåligt varje gång jag kommer på mig själv att följa den där impulsen som gör att jag skickar ett sms eller ett meddelande på facebook.
Det gör absolut inte att jag mår bättre och definitivt inte när jag får något kyligt svar. Svarar kyligt tillbaka och sedan kommer slaget i magen, då han skickar ett sms om att han bryr sig om mig.
WTF?!

Jag vill inte att han ska bry sig om mig. Jag vill att han ska vilja ha mig, att han ska vilja vara med mig och ingen annan. Att han ska längta tillbaka till mig.
Ingenting annat.

Jag orkar inte med den här smärtan som jag känner nästintill konstant varje dag. Det känns som om jag dör inombords, eller att någon försöker döda mig.
Ibland känns det som om jag inte orkar mer och bara vill dö, snabbt och smärtfritt. För jag orkar inte bära på detta längre.

Jag söker uppmärksamhet och bekräftelse hos alla gamla grabbar som jag haft lindade runt fingret en gång i tiden.
Dum nog tror jag att jag fortfarande har dom lindade runt fingret och bara kan vissla så kommer dom. Dock har jag en som hängt med mig i 8 år.
Jag fick inbjudan att sova hos honom imorgon.

Ordet rebound uppfanns av någon sorts anledning. Frågan är om de är värt det, jag vill egentligen inte ha sex - det vill jag bara med Micke.
Jag vill bara..
Ha den där närheten, uppmärksamheten och framförallt så vill jag bara känna att någon åtminstone vill ha mig när den jag vill ha tydligen inte känner något alls för mig.